Ursäkta att jag inte skrivit nåt på länge men det har sin förklaring.

Först måste jag svälja min stolthet och erkänna att efter alla vackra ord och löften, gick med på att försöka igen. Jorå, jag vet, idiotiskt!!!!!
Det höll en dag. Sen fick han ett utbrott för att jag ville åka på en kryssning. "Man bara knullar på de båtarna!!!!"
Han ville att jag skulle avboka resan, när jag vägrade blev han vansinnig!!! Han kastade sej över mej och höll på att knäcka revbenen på mej, samtidigt som han skrek att han skulle våldta mej.
Efter 2 timmars terror sa jag att om han inte gick skulle jag ringa polisen. När jag tog luren och slog 112, kastade han sej över och bet mej (!!!!) under brösten, så det gick hål. Han kastade i väg telefonen men tydligen måste samtalet ha hunnit komma fram för polisen ringde upp och med deras hjälp på telefonen fick jag ut honom ur lägenheten. Han avslutade med att sparka mej i magen och skrika "Jävla hora!"

Nu kommer vi till den "roliga" delen. Hittade hans x på FB och mailade henne och frågade om hon fick utstå samma behandling. Hon ringde upp mej, och nu ska ni får höra :-)
Han gjorde inte slut med henne i mars, som han sa till mej. Hon gjorde slut i september och hela tiden vi har varit tillsammans har han smsat och ringt henne, sagt att han älskar henne och vill ha tillbaka henne. Han sa till mej att jag var hora och otrogen, fast jag inte gjort någonting, han var den som körde dubbelt. Hur sjuk får man vara?????
När jag kastade ut honom i tisdags natt, hade han smsat henne omg och frågat om de kunde träffas, allvarligt!?
Han hade frågat om de kunde gå på bio i morgon, vilket vi skulle göra. Det kommer inte att ske, för hon och jag skall träffas och ta en öl....ironi :-)
Nu ringer han och grinar, säger att han ska ta livet av sej och det är mitt fel. Hur kan jag knäcka honom, när han inte gjort mej nåt. Eh?
Hans x säger också att hon tänkte polisanmäla honom men gjorde inte det. Om jag anmäler honom tänker hon bekräfta att hon fick så ut med samma "hugg & slag" som jag. Så ska jag anmäla.....?
Om inte annat bör jag kanske göra det och hoppas att inte nån mer tjej behöver utstå detta?

Så det känns som om en sten fallit från mitt hjärta och jag är glad, att jag äntligen, kom ur det....med livet i behåll?

Stor kram till er!