Resan är inte slut...

...men på väg. Tänker på psykopaten (ja han går under det namnet sen jag googlade på psykopat och han fick 29 av 30 poäng-skrämmande!!!!) flera gånger om dagen men inte en enda god tanke.
Kan bli irriterad på att han tar upp så mycket tid i mitt huvud, trots att det bara är negativa tankar. Ser fram emot när jag inte gör det längre och när jag känner total likgiltighet, vilken sköön känsla.

Nåja, har haft lite annat att tänka på som min luftrörskatarr jag dragits med i snart 4 veckor + mina barn som drabbats av kräksjukan, stackarna. Snälla!!! Låt mej slippa det.

Hoppas på att få vara frisk så jag kan gå på jättekul skolträff på lördag, ser verkligen fram emot det.
Så håll tummarna, är ni snälla, för att jag slipper kräksjukan.

Kramar

Vilken resa!

Tänk att man kan må så dåligt psykiskt att man mår dåligt fysiskt.
Har ont i huvudet, antagligen beroende på sömnbrist och mår så jäkla illa, beror det på alla äckelkänslor, besvikelse och hat? Usch! har aldrig tänkt mej som en bitter människa och trodde inte ens jag var kapabel att hata, så var tydligen inte fallet.... Tänk att en enda människa kan behandla andra så att de mår så dåligt, helt otroligt.
Näe, så lätt ska han inte slippa undan :-(

Kram

Resan är inte slut...

..men jag är. Näe, inte helt slut men sover dåligt och tänker på Göran 95% av tiden. Inte goda tankar men det förstår ni. Tankar om lögner, otrohet, svek, bedragelse , hot och....listan är lång. Det är väl en av alla faser man ska gå igenom i själva bearbetningen. Jag vet att de tkommer gå över men det är fruktasvärt jobbigt just nu. Jag var ju så kääääääääääääär och allt som hände under bara 3 månader och sen PANG! det otrevligaste slutet man kan tänka sej.
Jag vet att det bara gått 2 veckor sen det brakade loss ordentligt men det har varit 2 asjobbiga veckor, tro mej.
Svårt att sova, svårt att jobba, svårt att inte tänka på allt....jag är glad att jag har min träning och att han inte tränar samtidigt. Kör numer med MP3 & keps, när jag tränar :-)
Ja, just det..glömde säga.....det blir ingen anmälan, berättar mer sen.

Kraaaam

Trööööööött!

Nu har jag anmält, varit hos gy & läkare och dokumenterat bitmärken....tar så mycket krafter.
Både läkaren och polisen tycker att jag gör rätt, för att inte tala om alla vänner och familjen. Det är bara så mycket jobbigare än man tror. Tänker på framtid flickvänner till "göran" och finner då styrka.

Om 3 veckor tar jag en semesterdag, för att passa barnbarnet och förhoppningsvis få min tatuering.

Kram

Hur mycket skall man få utstå?

I går träffade jag "Görans" ex, det var inte kul men intressant och gav mej en rejäl skjuts framåt  på min resa.

Jag fick se massa sms som han skickat till henne, under vår tid. Hur mycket han älskar och saknar henne. Vill gifta sej med henne (det ville han med mej med, tänkte han gifta sej med oss båda???) och hur han kände magi mellan dem. Hon kände inte alls magin och var förbannad på att hon inte visste om mej.
Det visade sej att han ringt henne och sagt att han älskade henne, när jag var hos honom!!! Han måste ha passat på när jag var på toa, hur fräck kan man vara (fräck=sjuk!!!).

Nåja, detta gör att jag bara är förbannad, äcklad och arg på honom. Jag hoppas verkligen, för hans egen skull, att jag slipper se honom. Att vara förbannad i stället för ledsen gör allt mycket lättare, på min resa.....
Hoppas bara att känslan av att vara lurad, bedragen och smutsigt äcklig försvinner snart.

Tänker på filen "Män som hatar kvinnor", skulle helt klart vilja tatuera honom.....i pannan! Några förslag på vad det skulle stå?

Kram

Vilken resa!!!

Ursäkta att jag inte skrivit nåt på länge men det har sin förklaring.

Först måste jag svälja min stolthet och erkänna att efter alla vackra ord och löften, gick med på att försöka igen. Jorå, jag vet, idiotiskt!!!!!
Det höll en dag. Sen fick han ett utbrott för att jag ville åka på en kryssning. "Man bara knullar på de båtarna!!!!"
Han ville att jag skulle avboka resan, när jag vägrade blev han vansinnig!!! Han kastade sej över mej och höll på att knäcka revbenen på mej, samtidigt som han skrek att han skulle våldta mej.
Efter 2 timmars terror sa jag att om han inte gick skulle jag ringa polisen. När jag tog luren och slog 112, kastade han sej över och bet mej (!!!!) under brösten, så det gick hål. Han kastade i väg telefonen men tydligen måste samtalet ha hunnit komma fram för polisen ringde upp och med deras hjälp på telefonen fick jag ut honom ur lägenheten. Han avslutade med att sparka mej i magen och skrika "Jävla hora!"

Nu kommer vi till den "roliga" delen. Hittade hans x på FB och mailade henne och frågade om hon fick utstå samma behandling. Hon ringde upp mej, och nu ska ni får höra :-)
Han gjorde inte slut med henne i mars, som han sa till mej. Hon gjorde slut i september och hela tiden vi har varit tillsammans har han smsat och ringt henne, sagt att han älskar henne och vill ha tillbaka henne. Han sa till mej att jag var hora och otrogen, fast jag inte gjort någonting, han var den som körde dubbelt. Hur sjuk får man vara?????
När jag kastade ut honom i tisdags natt, hade han smsat henne omg och frågat om de kunde träffas, allvarligt!?
Han hade frågat om de kunde gå på bio i morgon, vilket vi skulle göra. Det kommer inte att ske, för hon och jag skall träffas och ta en öl....ironi :-)
Nu ringer han och grinar, säger att han ska ta livet av sej och det är mitt fel. Hur kan jag knäcka honom, när han inte gjort mej nåt. Eh?
Hans x säger också att hon tänkte polisanmäla honom men gjorde inte det. Om jag anmäler honom tänker hon bekräfta att hon fick så ut med samma "hugg & slag" som jag. Så ska jag anmäla.....?
Om inte annat bör jag kanske göra det och hoppas att inte nån mer tjej behöver utstå detta?

Så det känns som om en sten fallit från mitt hjärta och jag är glad, att jag äntligen, kom ur det....med livet i behåll?

Stor kram till er!


Vad gör man nu....

Har han ändrat "taktik"???? Plötsligt ringer han och är vänlig, ber om ursäkt och säger att han förstår att han gjort fel. WHY??? Har han verkligen förstått det, helt plötsligt??? Han vill att vi skall vara vänner....why? Kan man vara vän med nån man är kär i, som behandlat en illa och sagt så elaka saker? Jag ser mej själv som en förlåtande person men vill inte vara naiv.
Jag har svårt att tro att man kan ändra sej som person i en snabb vändning.
Jag har bett om att få vara ifred, så får vi se om vi kan vara vänner i framtiden. Gillar inte att ha ovänner men var går gränsen för att man är korkad?
Vad skulle ni ha gjort?

kram

Min resa.....

I dag tog jag mod till mej och gick och tränade. Han (vi kan kalla honom för Göran) hade inte varit där och tränat än, så jag förstog att han kunde komma när som helst. Jag tränade ovanligt snabbt och effektivt men når jag hade en övning kvar kom han.  Jag stog och pratade med en instruktör, "Göran" hälsade på honom men tittade inte ens på mej...ok det var ok! Men när jag stog ensam km han fram och sa; "Kan inte du träna på kvällarna, med blattarna, din hora!" Allvarligt, killen är 45 år!!! Jag tittade inte på honom och sa ta dej i.... Tränade klart och gick hem till Johanna. Där lånade jag en film, "Happy feet", känns som om en film jag klarar av i dag.
Vad skall man säga om dagen? En "blatte-hora" på 45 år som kollar på barnfilmer. (OBS, blatte är Görans ord, jag är INTE rasist).
Vad gör vi av rastlösheten nu ikväll? Städar undan lite julsaker, tar ett bad, äter och kollar (barn-)filmen. Sämre kunde det vara.
Tack till mina döttrar!! för ert stöd och er kärlek. I love you!!!!!

Kram

Resan fortsätter...

Som ni säkert förstått har jag inte i 1:a inlägget berättat allt som hände och jag förstår att det finns många som lever i förhållanden där det får stå ut med mycket mer under väldigt lång tid.
Det var inte det som hände som min blogg skall handla om , utan min resa tillbaka till mej själv.
Anledningen till att jag reagerarde så snabbt var att jag varit med om detta en gång tidigare, för dryga 12 år sen. Då var jag fast i 3,5 år. Jag hade inga tidigare erfarenheter av dessa män då och trodde jag kunde få honom att förstå...att ändra på sej. Nu vet jag bättre, de ändrar inte på sej och det går inte att förstå hur de fungerar.
Jag kände nu att jag inte kan göra om samma misstag en gång till, därav det relativt snabba beslutet.

Så vad gör man när man mår dåligt i sin ensamhet? Förstå mej rätt, jag är inte alls ensam! Jag har en stor underbar familj och släkt, mina underbara döttrar och massa goa vänner. Tack gode gud för dem!!!! Jag har bara ingen man som älskar mej som kvinna, det är där jag känner mej ensam.

I går när jag skulle lägga mej och frös, för att ingen värmde mej, vad gör man då? Jo, klär på sej mer :-)

När det kryper i kroppen och jag känner mej ensam och övergiven, vad gör man då? Jo man kan ta ett litet hemma-SPA. Lägg dej i badet, peela, fila och smörj in. Tänd ljus och sätt på bra musik.

Eller ta och rensa ut de där skåpet, lådan eller garderoben. Inte så kul kanske men du får annat att tänka på och du är grymt nöjd när det är klart.

Ta en öl eller bjud hem en vän, som du pga det dåliga förhållandet tappat lite kontakt med, ta upp kontakten igen! Vänner är jätte-viktiga!

Jag tränar ännu mer. I min ålder är det knappast troligt att jag kan vara med i tävlingen som Miss Fitness :-) men jag kan ju kanske bli lite mer vältränad och starkare. Nästa "pucko" till karl kan ju våga ge sej på mej :-)

I dag har jag varit på jobbet och då tänker man lite mindre. Efter jobbet blir det träning så ikväll kommer jag inte ha så mycket tid över att tänka....och känna. Prövningen kommer igen på onsdag när man är ledig och i helgen......

Som sagt var, resan fortsätter.
kram




Vad gör man....?

När man känner sej som en strumpa, som nån kört in handen i och vänt en ut och in?

(Vill du läsa något som gör dej glad, skall du inte läsa här. Här kommer jag skriva om min resa tillbaka....till mej själv.)

I 12 år har jag varit singel med några korta dejter som inte lett till nåt allvarligt förhållande.
I våras såg jag en kille, som jag spanade lite på. Efter ett halvårs spanande fick vi lite kontakt och jag tänkte, "om man inte vågar, kan man inte vinna". Så jag tog mod till mej och kastade ut en liten krok och "fisken" nappade!!!
Jag var glad, förväntansfull och lycklig som övergick till att jag blev kär. Det visade sej att vi spanat på varandra, ungefär lika länge. Jag tänkte, kanske är det äntligen min tur? Kanske det fanns nån för mej iallafall, trots att jag slutat hoppas?
Hade glömt hur underbart det kan kännas, att ha en famn att krypa in i, nån att skratta med, prata med och känna att nån tänker på en och tycker om en.

Efter bara 3 veckor kom första smällen.
Jag var på kurs och fick smaka på hur det känns när nån vill ha total kontroll över ens liv. Jag fick skit för att jag inte kunde höra av mej 24-7. Att jag hade lektion och inte kunde ringa eller smsa, annat än på raster eller kvällen, då fick jag lära mej att det kunde man till sin pojkvän, annars hade man nåt skumt för sej. Senare fick jag veta att det betydde att han trodde jag hade sex med en eller flera kurskamrater.

Sen följde 6 veckor av ett mindre (?) helvete.
Han ringde ca 8-10 ggr på jobbet, fast vi sågs på morgonen och kvällen. Det var inga 5 minuterssamtal, ett samtal kunde hålla på i ca 40 min.
Jag fick inte heller hälsa eller prata med motionärer på gymmet där jag jobbar och tränar, då hade jag haft sex med dem med.

Ville jag ha egen tid, att bara ha en kväll hemma för mej själv, kunde det inte förstås. Träffa vänner var inte totalförbud men det blev sånt tjafs att jag inte orkade ta det bråket, utan stannade hemma...med honom.
Var jag på lunch med en väninna var hon flata och "ville sätta på mej".

En gång var jag ute med några vänner, eftersom de andras pojkvänner skulle med bad jag honom ta med en kompis och komma dit. På dansgolvet råkade ett gammal ex vara,som hälsade på mej. Det resulterade i att det höll på att bli ett slagsmål mellan dem och att jag blev biten (?) i kinden!!! Men en gul-lila käke, som påpekades av en arbetskamrat, började jag undra om det stog rätt till? Han var inte svartsjuk sa han, vad var han då????

Jag skall vara totalt ärlig och säga att han kunde vara helt underbar!!! och höja mej till skyarna, med ord som att jag var den vackraste, sexigaste och bästa kvinnan på jorden. Nästa sekund knullade (ursäkta) jag med alla, det behövdes bara att jag log eller hälsade nå nån annan.

Jag skulle kunna berätta fler onödigt tråkiga händelser men det tog mej i allafall 6 veckor och 2 dagar innan jag orkade bryta upp.

Uppbrottet tog 3,5 timme och hade säkert hållt på ännu längre om inte min dotter och hennes pojkvän dök upp. Sakerna han sa till mej går inte ens att skriva här, det vara bara svordommar, fula och äckliga ord. Det sista han gjorde vara att spotta mej i ansikter. Killen är 45 år!!!!!!
Jag försökte vid ett tillfälla att prata med honom , för att vi skulle kunna fortsätta att träna på samma gym, utan att det skulle kännas allt för jobbigt. Det var en 3 timmar lång diskussion som inte ledde till någonting. Jag fick bara höra att jag var en hora och nu när det var slut kunde jag ju knulla vem jag vill, hela gymmet faktiskt!

Så, varför mår jag så dåligt? Jag borde väl vara glad att vara fri från en sån idiot?
Varför orkar jag bara vara social, som jag älskar, korta stunder?
Varför kan jag inte vara ensam hemma, som jag älskar, utan att börja gråta?
Varför????
Jag vet att det går över. Jag vet att det är olika steg i "proceduren" man ska gå igenom. Jag har väl pluggat psykologi :-)
Men varför kan man må så dåligt över att äntligen vara fri?
För att man känner sej lurad?
För att man känner sej utnyttjad?
För att man är besviken på att det inte var mannen i sitt liv, som man trodde?
För att han kunde behandla mej så illa, när han sa att han älskade mej?
För att jag bara var jag och krävde bara att han skulle vara snäll och respektera mej?
Antagligen.

Jag får känna mej som en strupa ut och in ett tag. Jag är vuxen och vet att det går över men det gör inte mindre ont just nu. Jag önskar bara jag kunde sova, till april och vakna glad och känna vårsolen i mitt ansikte.
Den dagen kommer, antagligen om ca 3 månader :-)
Tills dess får jag väl ventilera mina känslor och tankar här, för den som orkar att läsa.

I morgon är det en ny dag.
Carpe diem.............?



Tiden rusar..........

...iväg. Jag har kommit i ordning i nya bostaden och stormtrivs!!! Cyklar till jobbet på 4 min, knappt så jag hinner vakna :-)
Jag har insett att jag inte längre är 25 :-/ Visserligen har jag märkt att tyngdlagen har större effekt på min kropp men nu har det tillkommit saker som gör det ännu tydligare. Min äldsta dotter skall gifta sej i sommar, där blev man 10 år äldre. Sen kom nästa "bomb", jag skall bli mormor!!!! Hur kan jag, som bara är 25 bli mormor??? Blev ytterligare 10 år äldre, 25+10+10=45, nästan min ålder, så då är jag alltså ikapp (bara min tröga hjärna som skall hinna med också :-)
Det skall bli jättekul att få barnbarn, då jag definitivt lagt på hyllan att få fler själv. Jag ser fram emot att få vara barnvakt och skämma bort det lilla knyttet.
Lilla dottern är inte heller så liten längre, har pojkvän och befinner sej just nu på Sweden Rock, med honom (och hans band Heat som är asduktiga!) och några kompisar. Att vara där med dem och utan mamma är nog paradiset för henne ;-)

Vädret har varit kanon i flera dagar nu och jag ser fram emot sommar och semester. Sol, bad, grill, segling och landet.........åh, vad livet kan vara härligt ibland.

Kram

Vår!!!

Det är vår i luften! I går åt jag glass med mina döttrar och vi köpte nya solglasögon :-)
Dessvärre innebär våren att det börjar klia i ögonen....men det kan jag ta. På min "nya" balkong har jag märkt att jag har sol hela dagen, hur bra är inte det!!!

Har äntligen tecknat nytt gymkort eftersom jag inte kunde träna på det gamla gymmet när jag flyttade. Efter att ha varit otränad i 3 månader kommer det bli lite tungt att börja och komma in i rutinerna igen. Har även hittat ett kanonmysigt promenad-tråk som innebär ca 1 timmes promenad längs med vattnet, hur skönt som helst.

Hoppas solen visar sej i helgen, så jag kan fika på balkongen ;-)

Kram

Tänk vad glad man kan bli....

När vi flyttade fick min äldsta dotter våran soffa. I dag fick vi den nya, under tiden (20 dgr) har vi suttit i varsin solstol och kollat på tv. Har dett ganska komiskt ut :-) Nu står den äntligen på plats och jag är så glad!!! På måndag har jag tagit ledigt, pappsen kommer från Gälve och skall hjälpa mej borra upp lite saker på betongväggar. Sen åker vi till Ikea och kompletterar med en schäslong.....eller ska jag ta fåtölj & fotpall??? Hm, svårt beslut ;-)
Tänker passa på att låta honom köra mej och storhandla också.
Klockan är 20,40 och jag är astrött!! Ryggskottet tar på krafterna och i går var jag på tjänsteresa, vilket innebar att gå upp 04,15 och hem 23,05. KOmmer nog inte ha några problem att sova i kväll.
Dotra är hos kompis så jag skall gosa ner mej i spffan och kolla på tv en stund.
I morgon öppnar de ett nytt gym i närheten, skall kolla om det kan vara nåt. Annars öppnar de ett annat, lite närmare, om en månad.
Ständigt dessa val och beslut :-)

Ha en härlig helg!

I nya hemmet.

Men det känns som att bo i en 1:a :-) Det renoverar hela lägenheten så nu camperar jag och dotra i vardagsrummet. Har jag tur är de klara med sovrummen i morgon. Nästa vecka blir det vardagsrummet och köket. Ska bli så skönt och kul när det är klart.
Har valt ljusa färger på tapeterna, köpt nya köksmöbler och så fort vardagsrummet är klart skall ny soffa inköpas.
Var sjuk i feber i början på veckan men kunde inte vara hemma bland alla hantverkare, vara bara att gå till jobbet. Nu börjar jag äntligen bli frisk.

kram

Flytt.

På torsdag skall jag skriva på kontraktet på nya lägenheten, i februari bär det till Farsta. Kommer kunna gGÅ till jobber på 15 min, istället för åka buss i 55 min.
Amanda tycker också det skall bli kul, hon får en promenad på 5 min till T-banan.

Övrig status: nästan alla juklappar är köpta, de 2 sista inhandlas i övermorgon.
I morgon kommer de och besiktigar min lgh och på onsdag kommer den ut på nätet.

Inga sjukdommar eller andra tråkiga saker. Bara vädret som är mörkt i mitt liv nu. Hur bra kan man inte ha det!

kram-kram